Frida tror på myrstegens betydelse

Forskaren Frida Holm har gått från mikroskopiska pappersloppor till stamceller och en lurig gen. Hon siktar nu på att utveckla ett läkemedel som kan få betydelse för akut lymfatisk leukemi, och hon är nöjd varje gång ett nytt kliv tas i forskningen.

Frida Holms mörkgula vinterkappa syns på håll när hon skyndar in i entrén till sin arbetsplats på Karolinska institutet i Solna. Hon är punktlig men lite stressad av bilköer från hemmet i Täby.

Egentligen är Frida Holm föräldraledig men när vi passerar labbet i BioClinicum kastar hon längtansfulla blickar mot utrustningen där gener studeras i detalj.

– Det är svårt att hålla sig borta när man jobbar med något som är så spännande och intressant. Det händer saker hela tiden och jag vill hålla mig uppdaterad, säger hon.

Frida Holm berättar att hon gillar att grotta ner sig i det mesta som väcker hennes engagemang. Forskarintresset kunde anas redan i sjuårsåldern då klassen skulle skriva ner sina yrkesdrömmar i ett skolarbete.

– När andra kanske hade skrivit ner lite häftigare yrken som polis, popstjärna eller brandman skrev jag tydligen att jag ville bli forskare.

Drömmarna fick näring när hennes föräldrar köpte ett barnmikroskop.

– Jag satt en hel sommar och vek pappersloppor med två pincetter. Det var nog världshistoriens minsta.

Under senare universitetsstudier fanns i stället mänskliga celler i blickfånget. Men i samband med att Frida Holm skrev en avhandling om embryonala stamceller och epigenetik, där hon studerade hur vårt DNA påverkas av miljöfaktorer, kom tvivlen på en fortsatt forskarkarriär.

Anledningen döljer sig delvis bakom den storslagna utsikten från matsalen ovanför labbet. Utanför fönstret breder ett kluster av forskningsbyggnader ut sig och bildar ett eget universum av kunskap. Bakom fasaderna finns också hårt arbete, konkurrens och en ständig jakt på anslag.

– Det är en tuff värld. Man jobbar mycket och behöver ha skinn på näsan. Jag var inte säker på att jag hade hittat det jag brann för, där jag skulle tycka att det var värt det.

Uppmuntrad av en förstående handledare beslutade Frida Holm sig för att ändå ge den akademiska världen en ordentlig chans genom en forskningstjänst i USA som finansieras av Barncancerfonden. Hon packade resväskan och tog med mamma Inger till den amerikanska västkusten för att inspektera både University of California San Diego och staden med vajande palmer. Vistelsen blev en vändpunkt.

– Det var ett fantastiskt gäng och en otroligt energisk och inspirerande professor. Jag kände verkligen lusten att ge det en chans.

I USA fick Frida Holm en möjlighet att rikta in sin forskning mot leukemier. Att forska om en sjukdom gav henne både en egen nisch och ett långsiktigt mål att bidra till nya behandlingar. Men bakom valet fanns också en personlig förlust.

– Det låg mig nära eftersom min morfar dog i leukemi när han bara var 60 år. Jag kände därför att det här kommer jag att brinna för. 

Med rätt nätverk omkring sig och stöd av Barncancerfonden kunde hon starta ett projekt om akut lymfatisk leukemi, ALL, hos barn. I hennes mikroskop placerades nu en gen med namnet CD44.

Tidigare forskning hade visat att den här genen har ett förhöjt uttryck, det vill säga är överaktiv, hos vuxna patienter med kronisk myeloisk leukemi i ett sent stadium av sjukdomen. Frida Holm kunde visa att jämfört med friska personer är genen även högt uttryckt hos barn med ALL.

–Det här var helt nytt.

Hon såg också att en särskild del av genen, variant 3, ligger bakom att CD44 är mer aktiv. Särskilt tydligt ses detta påslag hos ALL-patienter som drabbas av återfall.

– Det verkar som att det dels kan påverka att man kanske drabbas av sjukdomen, dels att den blir lite mer aggressiv. Vi hoppas därför kunna använda den här delen av genen som en biomarkör för att tidigt se risk för återfall och utveckla en behandlingsstrategi efter det.

Den tveksamhet Frida Holm kände inför forskarkarriären är nu helt borta. Och med valet att forska kring ALL, som är den vanligaste leukemiformen hos barn, har hennes beslutsamhet att bidra till effektivare behandling stärkts.

– Även om jag inte blir den som i slutänden löser pusslet skulle det vara det absolut största tänkbara i min karriär om min forskning ändå har bidragit med en bit.

I hennes labb pågår nu försök att ta fram ett nytt läkemedel för att dämpa den överaktiva CD44-genen.

– Den här genen är lite lurig eftersom den behöver vara uttryckt i våra celler normalt. Vi vill därför inte slå ut genen utan försöka tysta ner den. Om vi kan fånga upp patienter tidigt, dämpa sjukdomsbilden och minska återfallsrisken så vore det fantastiskt.

Inom forskningsvärlden är de snabba genombrotten ovanliga. Vardagsarbetet pendlar mellan veckor av bakslag och dagar med små värdefulla framgångar, berättar Frida Holm.

–Många gånger kan jag åka hem från jobbet och känna att vi har tagit ett nytt kliv. Det kan vara myrsteg men de är i rätt riktning. Man får inte glömma de här viktiga myrstegen, det handlar om många bäckar små, säger Frida Holm. 

Stöd forskningen.

Ge pengar varje månad och hjälp oss bekämpa barncancer varje dag.

Jag vill bli månadsgivare

Han ska hitta cancerns kärna

Forskaren Ninib Baryawno tänker stort, siktar högt och drar sig inte för att vara kaxig. Han ska göra skillnad för barn med cancer och deras familjer, och även ta revansch på lärare som inte trodde på honom under uppväxtåren.

Läs mer